Nästa torsdag, om allt blir som tänk, ska vi ha en egen liten temadag som vi kallar:

Anledningen till temat och orsaken till tankarna är att mina föräldrar tänkte komma på besök då, något de velat göra länge, och eleverna är så nyfikna på hur jag var när jag var liten. 1987 var jag själv 10 år, precis som eleverna så vi siktar in oss lite på det. Därför kommer klassen att få skriva frågor och ställa till de bästa förstahandskällorna i ämnet: min mamma och min pappa.
Jag har redan gjort en spellista med de största musikhitsen 1987 (helst skulle det ha varit en kassettband i en bergsprängare) och jag ska försöka luska reda på några av mina gamla skoluppgifter som vi kan jobba med under dagen.
Eleverna frågade om de fick klä sig i 80-talskläder, vilket såklart är tillåtet. Jag är osäker på om jag själv klär mig i 80-talskläder. Hade jag varit lite mer vältajmad med håret hade jag kunnat klippa hockeyfrilla dagen till ära.
Det blir inget storslaget alls, bara en liten specialdag till tonerna av Walk Like an Egyptian med Bangles, Here I Go Again med Whitesnake och inte minst Never Gonna Give You Up med Rick Astley.
Tyvärr har vi varken tid, möjlighet eller i flera fall åldern inne för att se några av 1987 års filmklassiker som Rovdjuret, Full Metal Jacket, The Lost Boys och Dirty Dancing.
Alltså: vilket magiskt år! Helt klart värt att hyllas med en egen dag!