Jag frågade eleverna om de ville att jag skulle blogga om dagen direkt, eller vänta så att de först fick möjlighet att berätta om den själva. Självklart ville de berätta om den själva så jag lovade att vänta till ikväll.
Idag var det alltså dags för Hagadagen, klassikern i Hagaparken där man springer Hagaloppet och tävlar om den mytomspunna Guldskon. Annars är det huvudsakliga fokuset på dagen att umgås med sina faddrar.
Vi mötte upp våra faddrar (alltså 6:orna) på skolgården och gick tillsammans i härlig gåsmarsch genom Bellevue till gräsmattan bortanför Stallmästargården (kan den heta Södra Pelousen?). Nästan direkt var det dags att springa.
Precis innan start pratade vi med alla 3:or om att sannolikheten var stor att någon av klasserna skulle vinna lågstadiets tävling samt hur viktigt det är att vara en god vinnare. I alla klasser går det vinnarskallar och det blir ibland lite ledsna miner efteråt.
Så gick starten och ett fullkomligt myller av barn vällde fram längs grusgången. Tack och lov var det ingen i startledet som ramlade och fick alla andra över sig.
I Hagaloppet går tävlingen ut på att få in fem elever från klassen i mål, då smyger man till idrottsläraren och berättar klassens namn. Minuterna gick och skolans personal stod och tuggade på naglarna av nervositet vid mållinjen med papper och penna i hand (det finns många tävlingsmänniskor även bland personalen).
Plötsligt hör man jublet stiga från mellanstadieeleverna som står och hejar på sina fadderbarn borta vid Haga Södra Grindar. Vilka är snabbast i år? Hoppas alla är glada. Vems snabba ben är det som skymtar där bland träden?
Plötsligt ser vi! Det är Oliver och Marcel från 3a som kommer i ett fantastiskt tempo sida vid sida in på upploppet! "Heja båda! Heja båda!". Vid den något otydliga mållinjen är det omöjligt att avgöra om någon var före den andre.
Patric ropar exalterat: "Rickard! Oliver! Marcel! Två i mål! Räkna nu! Rääkna!". En till kommer i mål. Sedan ytterligare en. "Räkna Rickard, håll koll!". Hjärtat dunkar. Titta! Där! En femte! Jag hinner inte ta ett steg mot gymnastikläraren innan Patric redan är där och viskar i hennes öra.
Sedan följer en lång väntan. Inget avslöjas ens för personalen. "Vann vi?", "Vilka vann?", "Svara Rickard, svara!".
Faddrar och storasyskon springer sitt lopp som är två varv på samma bana. Tillslut äts en efterlängtad lunch (barnen blir alltid sugna på lunch vid 9-tiden på utflykter). "Ja, ni får leka i skogsbrynet men håll inte på att leka krig med pinnar!".
Tillslut kom den, prisutdelningen. Drygt 400 skolbarn klämmer ihop sig i backen och lyssnar på gymnastikläraren som med trasig megafon istället får försöka överrösta det spänna och förväntansfyllda sorlet från skolans alla elever.
Oliver och Marcel får sina priser som vinnare av killarnas lopp. Till stora applåder från folkmassan står de stolt i solskenet med strålande leenden. Ett stort ögonblick för oss alla.
"Och vinnare av lågstadiets Guldsko 2016 ääääär... Klaaaaaass.. 3A!". Det stora jublet slås endast av jublet utanför Stadion när vi skulle kolla på Zlatan. "Och den klassrepresentant som får komma fram och hämta Guldskon ääär: Nils!". Solskensleenden igen. Jubel och klang.
Vi samlas vid den stora stenen, den som inlandsisen placerat just precis där för att just precis vi ska kunna ta en klassisk klassbild med guldskon. 25 hjältar och 2 väldigt stolta snubbar med tofs och skägg. Vi är omtöcknade, jublar, ler och är bara lyckliga. Det får man vara när man vunnit. Vi påminner klassen om vikten av att vara ödmjuka och bra vinnare och för den sakens skull inte glömma att man måste få vara glad, lycklig och nöjd när man väl vunnit.
Vi ställer upp oss med faddrarna och återvänder till skolan för en sån där härlig eftermiddag utan lektioner i klassrummet där man gör allt och ingenting. Några målar, några softar, vi spelar ett par gamla Kahoot och alla bara ler.


